"I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson

Jag älskar Per Nilssons böcker. För några år sen (efter att ha läst "Flickan jag älskar heter Milena") bestämde jag mig för att läsa alla hans böcker, i kronologisk ordning. Det var ett spännande projekt. Det tog lång tid. Och när det tog slut kändes det väldigt tomt. Det var som att lämna en vän. Extra speciella är Nilssons böcker eftersom hans karaktärer dyker upp i varandras böcker, om och om igen. (Jag skrev faktiskt till Per Nilsson som ett led i min lilla avskedsprocess.) Men han kommer ju ut med nya böcker då och då. Det är som en fest varje gång jag går till biblioteket och lånar en ny Per Nilsson-bok. Det är något speciellt med Per Nilsson och mig. Jag gillar det.

Så att jag inte har läst "I det här trädet" är konstigt. Jag har ingen bra förklaring. Nu när jag sitter här och lyssnar på Katarina Kieri och Annika Edlund som samtalar om "I det här trädet" önskar jag att jag hade läst den. Jag önskar det oerhört mycket.

Det är ett trevligt samtal. Det flyter på från den ena till den andra, helt naturligt. Att få lyssna på en författare som berättar om sin bok med hjälp av insatt, inläst person som bara älskar boken... Fler såna givande möten!

Kommande projekt är givet - Att läsa Katarina Kieris böcker. (Och allra först, "I det här trädet"!)