måndag 26 januari 2009

Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo

Ibland är det författaren som får mig att välja en bok. Ibland är det titeln. Eller bokens tema. När det gäller Edward Tulanes fantastiska resa var det omslagsbilden. Tveklöst. Den är allt, på en gång. Spännande. Var är kaninen på väg? Och var kommer den i från? (Och varför en kanin?!) Kontrasterna, det stora och det lilla. Huset är så stort och kaninen är så liten. Ljuset. Vad finns där inne i huset? Varför faller ljuset så perfekt på just kaninen? Det är som om den stod på en stor, viktig scen. Bilden är vacker, gåtfull och full av frågor. Det är utan tvekan årets bästa barnboksomslag.

När jag öppnade pärmarna insåg jag att bilderna inne i boken har samma betagande charm som omslaget. Att de presenteras så seriöst och värdigt på egna sidor i boken gör dem bara ännu bättre. Illustratören Bagram Ibatoulline borde få pris för detta. (Har han fått det?)

Och inte blir boken sämre när jag börjar läsa den. Sammantaget är detta inte bara en bok, det är ett litet konstverk.

Jag har börjat läsa den som högläsning i min klass. Jag bestämde mig direkt när jag hade läst ut den att den här måste jag läsa i klassen. Efter några kapitel frågade jag klassen om de tyckte att boken påminde dem om någon annan bok. (Koppling text-text.) De kom med flera förslag. Efter en stund sa ett barn; "Jag tycker att den påminner om Legenden om Sally Jones." Så sant.

onsdag 21 januari 2009

Hanna och tjuven av Ragnhild Rören

Jag refererar ofta till böcker då jag pratar med någon om något. Det kan handla om vad som helst; en släkting som har dött, längtan efter ett husdjur eller hur det är att få ett syskon. Vad samtalet än handlar om så säger jag i princip alltid förr eller senare "Det påminner om en bok som jag har läst..."

Idag hade jag tjejsnack med tjejerna i klassen. Vi pratade om hemligheter och hur det kan kännas att hålla en hemlighet inom sig som man egentligen borde berätta för någon. Då kom jag att tänka på Hanna och tjuven av Ragnhild Rören. En enkel och lättläst bok med ett spännande innehåll. Det är en konst att göra lättlästa böcker intressanta!

Hanna råkar bevittna när en väskryckare tar en gammal tants väska. Som om inte det är läskigt nog upptäcker väskryckaren Hanna... Hanna blir hotad. "Om du berättar för någon kommer du att dö!" Tror ni att Hanna vågar berätta för någon?! Nä, det är klart, hon är ju livrädd. Den jobbiga hemligheten svider i magen. Hanna blir mer och mer rädd, och tyst. Så här kan hon inte ha det...

En väldigt bra, lättläst bok som passar utmärkt både för egen läsning och boksamtal.

tisdag 20 januari 2009

Kyrkomysteriet av Martin Widmark

Hur många Widmarksmysterieböcker har jag läst? Ingen aning. Jag har tappat räkningen. De har aldrig varken roat eller fångat mig särskilt mycket. Jag läser dem mest för att barnen läser dem. Jag vill läsa böcker som de läser. Ibland läser jag böcker som jag sedan vill inspirera barnen att läsa. Då ligger jag steget före. Ibland läser jag böcker för att barnen läser dem. Då ligger jag steget efter. När det gäller mysterieböckerna ligger jag oftast steget efter.

Men, Kyrkomysteriet tyckte jag faktiskt rätt bra om. Jag blev löjligt förtjust över det faktum att man kunde lösa mysteriet genom att vara uppmärksam på illustrationerna.

Så kanske det alltid är i mysterieböckerna? Må så vara, jag gillade Kyrkomysteriet.

söndag 18 januari 2009

Skuggporten av Lene Kaaberböl

Jag har läst en hel (!) fantasybok. Fantasy är inte min genre men av någon anledning gav jag mig på denna. Kanske var det författaren som lockade. Alla pratar så gott om Lene Kaaberböls böcker. Kanske var det början av boken som fångade mig. Man kastas rakt in i handlingen redan på första sidan i boken. Den 14-åriga stumma Anna tvingas in i skolans pannrum av det hänsynslösa mobbargänget, där de lämnar henne bunden och inlåst. När de går påpekar de rått om hon vill ut kan hon ju alltid ropa på hjälp... Att bokens ramhistoria utspelas i nutid gillade jag också. Liksom lite mer verkligt så. Men det som drev mig allra mest vidare in i boken var alla frågor som väcktes. Vem är Anna egentligen? Varför är hennes mamma borta, och VAR är hon? Varför berättar inte Annas pappa sanningen (som han uppenbarligen vet något om)? Varför bor Anna och hennes pappa i det gamla växthuset i stället för inne i det stora "sagoslottet"? Och den största och mest spännande frågan; Varför är Anna stum? Läkarna hittar inte fysiska fel med henne eller några andra förklaringar... Boken bygger upp en grym spänning. Man bara måste få svar på alla frågorna. Ju närmare slutet man kommer desto med fantasystämning blir det. Men halvvägs in i boken är det kört för mig hur som helst. Jag måste få veta hur det slutar!

Bokens hjältinna Anna har många likheter med Harry Potter. Hon är den utvalde, hon har en gåva som ingen annan har. Hon är i tonåren när hon får veta detta. Innan hon fick veta var hon en vanlig skoltjej, förutom att hon är stum och lite ensam. Hon har ett märke som ett tecken i sin hand som bekräftar att hon är den utvalde. Utan att avslöja för mycket har hon kopplingar både till den onda sidan och den goda sidan vilket såklart både smärtar och förvirrar henne.

Ok, jag kanske har avslöjat för mycket. Förlåt. Läs den ändå. Den är värd det.

(Den är rätt så läskig så man bör nog vara 10-11 år för att läsa den.)

onsdag 14 januari 2009

Skämmerskans dotter av Lene Kaaberböl

Nu ska jag tipsa om en bok som jag inte har läst! (Får man göra så?) En elev i min klass berättade för mig om Skämmerskans dotter redan förra året. Då gick hon i tvåan. Hon hade fått den läst för sig som högläsning hemma. Hon sa att den var "såå bra". Den har tydligen gått som radioteater och den hade hon också hemma. Flickan vet hur mycket jag tycker om att läsa så hon erbjöd sig generöst att låna ut inspelningen av radioteatern till mig. Jag är lite knepig med boktips, läser inte så ofta det andra säger att ska läsa (eller lyssna på) så jag kände på mig att det inte skulle bli av. Men hon var ju så snäll så jag ville inte säga nej. Jag tog snällt emot skivan, la den på mitt skrivbord på jobbet och glömde bort den.

När flickan kom till mig för andra gången på två veckor och frågade med förväntansfull blick; "Tyckte du att Skämmerskans dotter var bra?"började jag skämmas. Hon hade dessutom ett litet supportande entourage med sig, vilket inte gjorde det hela mindre pinsamt. Den dagen lyssnade jag på Skämmerskans dotter det första jag gjorde då jag kom hem. Den är bra. Spännande.

Jag blev dock lite imponerad att en åttaåring var så uppslukad av den. Jag hade tippat att man skulle vara lite äldre för att förstå och uppskatta Skämmerskans dotter. Jag kan tänka mig att hennes förståelse och förtjusning har en del att göra med hur föräldrarna läste boken för henne. Och hur de pratade kring boken före och efter läsningen.

Jag tycker att det är svårt att ålderstipsa om böcker. Dels för att barn kan ha kommit så olika långt i läsutvecklingen trots att de är i samma ålder. Dels för att jag oroar mig för att andra som vet "bättre" än jag kan tycka att jag tipsar fel åldersmässigt. Fånigt, men sant.

Hoppas att du har orkat läsa hela det här inlägget Lena :-) Din pojke... Det var så länge sen så jag kommer knappt i håg hur gammal han är. Dumt... Det är två elever i min 3-4:a som läser Sagan om Desperaux just nu. Två bokslukare. Det är en ganska tjock bok så man ska nog ha kommit en bit in i läslustens värld för att orka läsa hela själv. Däremot tror jag att det är en fantastisk högläsningsbok för alla över 7 år. Se där, nu vågade jag mig på ett ålderstips!

söndag 11 januari 2009

Sagan om Desperaux av Kate DiCamillo

Jag såg i dag att den spännande och vackra Sagan om Desperaux har blivit film. Underbart roligt! Den 16/1 har den biopremiär. I morgon ska jag visa boken för klassen. Film är oslagbart som hjälpmedel när man vill uppmärksamma en bok för barn. En elev i klassen har redan hittat boken och läser den med stor glädje. Ska bli kul att få berätta för henne att den snart kommer på bio. Eller så vet hon redan. Eleverna hinner ju ofta först faktiskt. Då det gäller film, inte böcker.

torsdag 8 januari 2009

Bröderna Grimms sagovärld av Andréa Räder

I går fick jag äntligen lägga händerna på en mustig sagosamling. Jag hade väntat. Den var helt ny. Helt ny. Jag öppnade den. Blundade. Luktade på de nya bladen. I mitten låg ett platt bokmärkessnöre. På samma ställe där det låg när boken skickats från bokförlaget. Jag såg vecken på snöret. De var kvar. Undrar hur länge. Hur länge det tar innan de första vecken försvinner. Jag flyttade snöret. Jag var den första som flyttade snöret.

I dag läste jag Rödluvan för klassen. De lyssnade andäktigt trots att de flesta måste ha hört den förr. Efteråt ställde jag några "Jag undrar-frågor" för att visa strategin för barnen. "Jag undrar hur det kom sig att Rödluvan inte såg att det var vargen som låg i sängen?" Barnen hängde snabbt på och ställde egna "Jag undrar-frågor".

"Jag undrar hur Rödluvan och mormor kunde fika direkt efter att jägaren hade hjälpt dem ut ur vargens mage. Var de inte alldeles kladdiga...?"

Den fiffiga Sambona av Hermann Schulz

I går läste jag en fin bilderbok med underbart läckra illustrationer av Tobias Krejtschi. Döden är på väg att hämta hem drottningen Mama Sambona men stöter på patrull då drottningen är en smart dam. Med list och charm blir det i stället hon som tar kommandot över situationen.

I dag bokpratade jag om boken för min klass. När jag sa att den handlade om Döden hade jag genast ett gäng läsovilliga i min hand. det blev kö på boken direkt...

tisdag 6 januari 2009

"Upp i rök" av Emma Vall

Upp i rök är en deckare av författarpseudonymen Emma Vall. Helt ok bok men inte särskilt fångande, tyckte jag. Den har dock ett bra, tydligt genusperspektiv vilket man fortfarande inte är bortskämd med i barnböcker. Den här boken är andra boken i serien om Sixten och Sunna. Första boken heter Spår i snö.

Anledningen till att jag skriver om den här boken är att jag känner en 10-åring som älskar den. Den kan med andra ord gå hem hos barnen.

fredag 2 januari 2009

Häx-serien av Maj Bylock


Häxprovet är den första boken i Häx-serien av Maj Bylock. En fantastisk serie om hur det kan ha varit att vara "häxa" i Sverige under häxförföljelsernas tid. Inlevelsefullt, tydligt och väldigt spännande. Jag har läst bok 1 och 2 som högläsning i en 2-3:a. Det var mycket lyckat! Flera av barnen fortsatte sedan själva att läsa resterande delar i serien. Vi lärde oss mycket om Sveriges historia under den här högläsningsperioden och under vår resterande tid ihop hände det ofta att jag refererade tillbaka till böckerna då jobbade med Sveriges historia.

torsdag 1 januari 2009

Anna-Clara Tidholm

Under nyårsaftonskvällen hade jag förmånen att få umgås med lilla Is. En stund satt vi i soffan och läste tillsammans. Hon hade med sig två av sina egna böcker. Att hon har fått lyssna på dessa två böcker många gånger märktes. Hon kan dem nästan utantill. Det var roligt att läsa tillsammans med henne.





Jag tycker att det kan vara svårt att läsa böcker med ofullständiga meningar. Det är som att jag automatiskt vill lägga till ord så att det blir hela meningar. I går höll jag mig. Då jag läste precis som det stod hängde Is på och läste med.