tisdag 19 maj 2009

"Ost till alla möss" av Ulf Nilsson

En del böcker är tråkigare än andra. Ost till alla möss av Ulf Nilsson var tråkig. (Förlåt Ulf!) Alltså den var gullig och passar säkert en del barn som gillar gulliga möss men inte jag, inte just nu. Jag läste ut den bara för att jag skulle läsa ut den, hade jag bestämt mig för.

Jag låg i soffan och sneglade på De kallade mig Ise som stod i bokhyllan och väntade på mig. Jag sa till mig själv att jag inte fick ens öppna den boken förrän Osten var utläst. (Annars skulle den aldrig bli utläst.) Jag gjorde det, jag läste ut den!

Men jag vet inte riktigt vilken slags läslust man ska ha för att sluka Ost till alla möss. Jag tror att det skulle var svårt att "sälja" den till någon av mina elever.

"De kallade mig Ise" av Madeleine Krell

Oftast åker jag buss till jobbet. Att ta bilen är lyx. Men en sak är bra med att åka buss. Jag kan läsa. Irriterande bara när boken får en att gråta, mitt bland folk.

De kallade mig Ise av Madeleine Krell är bra. Skitbra! Jag sträckläste den. Plötsligt var nästan 500 sidor inget problem, den var inte ens tung att hålla i (som det kan vara då man läser i sängen).

Googlade just på författaren. Hon är 19 år och att göra en bok var hennes examensprojekt i gymnasiet. Lite imponerad blev jag!

Boken handlar om Ise som spelar fotboll i ett lag i allsvenskan. Hon är bra men har höga krav på sig själv och får anorexi. Handlingen är enkel, lätt att lista ut hur det ska gå. Hon får anorexi, får hjälp och kommer ut starkare på andra sidan. Slut. Trots att jag vet hur det ska gå (tror att jag vet hus det ska gå) är jag som trollbunden. Jag har alltid älskat socialrealistiska böcker. Älskar att leva mig in i andra människor liv och tankar. Hur är det att leva med anorexi? Boken bjuder in läsaren att vara med, verkligen. Det känns så levande, så nära. Men nog är den väl tjock. Den hade nog inte varit sämre även om den varit 100 sidor kortare.

Alla som jobbar med barn och ungdomar borde läsa den här boken!

tisdag 12 maj 2009

Sigge Svinaherde av Josefine Ottesen

Sigge Svinaherde är del 1 i en serie på 6 delar av Josefine Ottesen. Lättläst, spännande, bild på varje sida och framförallt ganska våldsam (Vikingatid). Går nog hem hos många barn som gillar att läsa lättlästa böcker men som inte går i ettan längre... typ. Jag är förvånad att inte fler bibliotek har köpt in serien.

Presenterade serien för min klass i går. Första delen försvann fort ur mina händer. Barnen älskar de här lättlästa serierna som går fort att läsa, det händer mycket och de är inte barnsliga. (Det sista är viktigt!) Josefine Ottesen har hittat ett vinnande koncept med sina serier. Först Drakherren, sen Krigarprinsessan och nu Sagan om Sigurd. Jag är övertygad om att barnen kommer att hålla utkik efter hennes nästa serie. För det kommer väl mer?!

Sigurd, sa ett barn, det är ett konstigt namn. Förvisso men vem vet, snart kanske vi har massor med Sigurdar på våra förskolor.

söndag 10 maj 2009

"Honungsblomma" av Alice Vieira

Jag har läst en konstig bok. Sambon är oftast ointresserad av att diskutera mina barnboksupplevelser (vilket jag ställer mig helt oförstående inför) men den här gången blev det prat och diskussion!

Honungsblomma av Alice Vieira är ingen vanlig barnbok, väldigt osvensk, väldigt poetisk och "långsam". Jag har svårt att tro att någon av mina elever skulle uppslukas av den.

De flesta vuxna i huvudpersonen Melindas värld är inkompetenta då det gäller att ta hand om barn känslomässigt och trygghetsmässigt. Mamma är borta, utan förklaring från vare sig henne eller någon annan. Pappa är någorlunda närvarande fysiskt, ibland, men finns inte där för sin dotter. Inget förklaras på ett vettigt sätt för Melinda. När hennes älskade farmor dör är det ingen som berättar det för henne. Farmor (som varit som en mamma för henne) är bara borta och Melinda förväntas uppträda som vanligt utan att ställa frågor. Märkligt!

Det största frågan är dock; Var är mamma? Och varför i hela fridens namn kan ingen prata med flickan om varför mamman är borta? Farmor försöker, på sitt fantasifulla sätt, men när hon dör finns ingen som pratar med Melinda om mamma. Ännu märkligare är att man aldrig får svaret. Mamman kommer tillbaka men hennes frånvaro får ingen förklaring. Eller... är det jag som inte fattar?!

Om jag inte fattar, hur ska då ett barn fatta?! Svår bok, med andra ord. Det känns nästan mer som en vuxenbok om barn kom sambon och jag fram till. När jag googlade på boken hittar jag recensioner som beskriver boken som en bra högläsningsbok som kräver samtal efter läsningen. O ja! Även jag som vuxen behövde det :-)

fredag 8 maj 2009

"Amiralens arvinge" av Chris Mould

Amiralens arvinge av Chris Mould har inte en tilltalande framsida, enligt mig. Men jag tror att barnen kommer att älska den, båda framsidan och boken.

Boken är bra. Det är en fantasybok som definitivt kommer att fånga många barn!

onsdag 6 maj 2009

"Mååål!" av Bengt-Åke Cras

Mååål! av Bengt-Åke Cras är en bok som aldrig skulle hamna i min läshög. Sportböcker är inte min kopp te.

De älskas dock av många andra. Jag känner ett barn som höll på att glömma att äta då den här boken tog all uppmärksamhet. Omgivningen levde om, rörde på sig och störde på alla tänkbara sätt. Men läsaren lät sig inte störas ett dugg. Maten fick vänta, boken var viktigare. Härligt att se!

tisdag 5 maj 2009

"Ge ditt barn 100 möjligheter sitället för två" av Kristina Henkel och Marie Tomicic

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två av Kristina Henkel och Marie Tomicic är en efterlängtad bok. Jag hoppas att den är så bra som den verkar (och ser ut. Snygg framsida!) Jag läste om den i DN. Den här boken borde alla föräldrar och pedagogisk personal läsa!

Köp in den till Umeås bibliotek!

Sju delar av "Krigarprinsessan"

Idag läste den första eleven ut del 7 av Krigarprinsessan av Josefine Ottesen. Barnen får ofta läsa när de vill på skoltid men när vi har engelska är det lite heligt, då har vi engelska.

Men idag hade jag inte hjärta att säga nej. En tyst nick från mig och boken smög fram på bordet. Att göra lite som man vill på ett smidigt sätt utan att störa andra, de måste man få göra ibland.