lördag 24 april 2010

"Vilddjuret vaknar" av Mattias Johnson

Littfest tog slut abrupt för mig då det var dags för fjällresa på lördag em.

Nu är jag tillbaka i stan och har börjat läsa "Vilddjuret vaknar" av Mattias Johnson. Den har legat bredvid sängen ett tag. Har dragit mig för att börja läsa den. Har ju ett inbyggt motstånd mot tjocka böcker. (Innan jag väl har kommit igång alltså.) Började läsa igår kväll. Det började spännande och lovande. Ser fram emot att läsa mer!

lördag 10 april 2010

"Skriv om och om igen" av Katarina Kuick

Det var inte lätt att ta sig ut från Peterson-Berger! Alla (!) skulle in där. Vad händer här? undrade jag. Jonas Sjöstedt hände där...

Till slut tog jag mig ut och in i lokalen bredvid, Rist. Här berättar Katarina Kuick om sin bok "Skriv om och om igen". Det är mycket folk här också, nästan fullt, men inte jobbigt knökfullt som i Peterson-Berger just nu. Jag valde alltså rätt!

Katarina är inspirerande. Jag känner på en gång att jag vill ha boken. Och jag vet vem jag ska köpa den till. (Men det avslöjar jag inte här.) Katarina ger massor av skrivtips!

Alla ungdomar borde ha den här boken. Så vuxna, köp den till till era ungdomar!

"Min första världssensation" av Annalena Hedman

Anna Holmström Degerman samtalar med Annalena Hedman om hennes debutbok "Min första världssensation". De är båda bibliotikarier och barnboksförfattare. Det blir ett lågmält samtal. Jag blir sugen på att vara med. Att prata med dem.

Måste barnböcker ha lyckliga slut? Nej, tycker båda. Det behöver inte vara sommar, glädje och hallonkräm men det ska finnas ett hopp, en öppning.

Jag frågar om huvudpersonens namn, Abbe. För mig klingar det som ett pojknamn. Var det ett medvetet val från hennes sida att välja ett sånt namn. Ja det var det, svarar hon. Hon ville ha ett könsneutralt namn för att motverka att boken blev en typisk "tjejbok". Skönt att höra!

Återigen tar samtalet slut alldeles för fort. Jag vill höra mer. Fråga mer.

Nu ska jag köpa boken!

fredag 9 april 2010

Flicka eller pojke?

Ja, är det en flicka eller en pojke? Det är det största, viktigaste frågan ever - tydligen. Tänk er ett sms från vännerna/släktingarna på BB där de skriver att de ha fött ett "barn" eller en annons i tidningen med en bild på den lyckliga familjen med "barnet". Vem skulle inte undra... "Men är det en flicka eller en pojke?!" Såna här saker kan jag filosofera över. Att det ska ha en sån stor betydelse stör mig.

Så idag... På Littfest möter jag en vän jag inte träffat på många år. Hon berättar att hon numera har två barn. Barnen heter Vilde och Li. Fina namn, tänker jag. Och säger det också. Hon visar ett foto på sig själv med ett av barnen.

Och vad gör jag? Utan att tänka på det en millisekund bestämmer jag mig för vilken kön det är på barnet. Jag utgår från att det är en flicka. Utan att jag ens tänker att jag gör det! "Ja, det är du och Li?!" säger jag. Näe, säger hon. Jag fattar ingenting. Sen kommer jag på det... Åh, det är klart att det kan vara en pojke. Ljusgul tröja och en blomkrans i håret. Vad knäpp jag är, det är klart att det kan vara en pojke. Jag skäms över mina stereotypa tankar. "Jaha, det är Vilde. Fel tänkt av mig, jag trodde att det var en flicka" sa jag och rodnade nästan lite över min dumhet. "Jaa..." säger hon, "men det är en flicka. Vilde är en flicka"

Där fick jag så jag teg.

Min Littfesteftermiddag...

Efter att ha lyssnat på Annika Edlund och Katarina Kieri satte jag mig i Kulturstorms bokhörna en stund och beundrade min kollegas dotters egenhändigt ihop-pysslade bokmärken. (Shit så fint pysselpapper det fanns där!) Den mjuka soffan fick kroppen att tänka till. "Jag vill hem och ligga i soffan" meddelade den. Sagt och gjort, det fick bli en kort dag för mig idag. Jag cyklade hem. Men det hann hända mycket på de timmar jag var på Littfest. Många intryck! Jag ser fram emot morgondagen.

Tyvärr missade jag "Godhet i litteraturen" med Lena Kjersén Edman, Katarina Kieri och Ann Lagerström. Men, man kan inte få allt.

Istället fick jag kom hem till en tyst lägenhet, lägga mig i soffan under en varm filt och läsa "Nabus bok" av Zizou Corder. Jag hade bara 30 sidor kvar och hade hela dagen haft tanken att snart skulle jag få komma hem och läsa ut den. Jag hann inte läsa många sidor innan jag somnade. (Jag älskar att vara ledig och få somna när jag vill!) När jag vaknade efter en timme läste jag ut boken. Mysigt!

Jag skrev förut att jag inte var så imponerad av boken. Det ändrades eftersom. Ju mer jag kom in i den desto mer fångad blev jag. Efter halva boken ville jag inte sluta läsa. När jag la mig ner i soffan idag var jag lite orolig att det skulle bli sorgligt att skiljas från boken. Men så blev det faktiskt inte riktigt. Boken byggde upp en spänning och en intrig som på något sätt lovade mer och mer. Slutet kändes som ett platt fall. Inget särskilt alls jämfört med den fantastiska resa som boken inneburit. Boken var definitivt värd ett bättre slut. Det kändes som att alla onda dog som flugor och de goda och de halv-goda blev vänner och så levde de lyckliga i alla sina dagar, typ. En pappa som har terroriserat sin familj till skräck och lydnad backar plötsligt för att någon säger "sluta!". Så enkelt var det löst...

Häromdagen hade jag ett boksamtal med en grupp barn som hade läst "För alltid..." av Ingelin Angerborn. En elev tyckte att slutet var konstigt. Hon uttryckte det så här; "Alltså, det var som att författaren hade bestämt sig att boken skulle vara ett visst antal sidor lång och så var hon på typ näst sista sidan då hon kom på att nu är det bara två sidor kvar. Och då var hon tvungen att klämma in ett slut på de två sidorna."

Ungefär så kände jag med Nabus bok idag.

"I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson

Jag älskar Per Nilssons böcker. För några år sen (efter att ha läst "Flickan jag älskar heter Milena") bestämde jag mig för att läsa alla hans böcker, i kronologisk ordning. Det var ett spännande projekt. Det tog lång tid. Och när det tog slut kändes det väldigt tomt. Det var som att lämna en vän. Extra speciella är Nilssons böcker eftersom hans karaktärer dyker upp i varandras böcker, om och om igen. (Jag skrev faktiskt till Per Nilsson som ett led i min lilla avskedsprocess.) Men han kommer ju ut med nya böcker då och då. Det är som en fest varje gång jag går till biblioteket och lånar en ny Per Nilsson-bok. Det är något speciellt med Per Nilsson och mig. Jag gillar det.

Så att jag inte har läst "I det här trädet" är konstigt. Jag har ingen bra förklaring. Nu när jag sitter här och lyssnar på Katarina Kieri och Annika Edlund som samtalar om "I det här trädet" önskar jag att jag hade läst den. Jag önskar det oerhört mycket.

Det är ett trevligt samtal. Det flyter på från den ena till den andra, helt naturligt. Att få lyssna på en författare som berättar om sin bok med hjälp av insatt, inläst person som bara älskar boken... Fler såna givande möten!

Kommande projekt är givet - Att läsa Katarina Kieris böcker. (Och allra först, "I det här trädet"!)

Bokjuryn på Littfest!

Helena Ahlin från Bokjuryn inledde med att berätta vad Bokjuryn är. Sen frågade hon Lovisa och mig lite om hur vi jobbar med Bokjuryn i skolan. Vi berättade - och sen var plötsligt våra 20 minuter slut. Det var så mycket vi inte hann prata om...

Men nu kan jag slappna av och lyssna på Katarina Kieri och Annika Edlund då de pratar om Katarina Kieris och Per Nilssons bok "I det här trädet".

Snurran-böckerna av Eva Bergström

Lena Kåreland berättar om Snurran som är en kattflicka som hävdar sin rätt, tar plats, beter sig som "vi inte vill att våra barn ska göra" (som en negativ recensent skrev). Snurran beter sig inte som en flicka "ska göra". Mer Snurran-böcker till barnen! säger jag.

Genuspedagogen Kajsa Svaleryd visade en Snurranbok för en grupp förskolebarn. När de såg bilden på Snurran och hörde hennes namn sa barnen att Snurran var flicka. När de hade hört boken sa de att Snurran var pojke. "För flickor gör inte så..."

Ok, mer Snurran till barnen men också - vi måste prata med barnen om det vi läser med dem. Samtalet är viktigt. Hade inte Svaleryd pratat med barnen om Snurran kanske det inte hade kommit fram att de trodde att Snurran var pojke och den tanken hade fått vara kvar, utan diskussion och chans till nya tankebanor.

Barnboken - pedagogiskt redskap eller estetisk upplevelse?

Lena Kåreland pratar om barnboken och dess funktion. Lena Kåreland... Jag känner igen namnet. Det känns som att jag borde veta vem hon är. Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet det. Jag googlade. Professor och litteraturvetare som ägnar sig åt barnböcker. Jag bestämmer mig för att jag gillar henne.

Nu ska jag lyssna på henne och lära mig mer. Det är så det känns nu. Här kommer jag att lära mig något.

Det är så kul att Littfest är i gång - och att jag är här!

Böcker om det svåra - Bertine

Det finns många böcker som handlar om det svåra - skilsmässor, föräldrar som slår och barn som inte syns...

Bertine berättar om några bilderböcker på det temat. "Herman och eldsvådan" av Stian Hole, "Mammas nya vän" av Anke Wagner, "Snäll" och "Den arge" av Gro Dahle.

"Snäll" är en av mina favoritböcker. Underbara bilder!

Nu är det plötsligt slut. 20 minuter var alldeles för kort. De borde ha fått mer tid.

Bilderböcker med genusperspektiv - Sara

Något som föräldrar ofta frågar efter på biblioteket är barnböcker med genusperspektiv.

Hon berättar att hon då väljer ut böcker där barn är barn och inte stereotypa "flickor" och "pojkar".

Sara berättar om en bok av Eva Lindström och sen om "Kurt och Kio vill ha koja" av Lisen Adbåge och en till som jag inte hinner med att anteckna.

Jag hade gärna hört om fler böcker med genustema. De finns där ute men det är inte alltid så lätt att hitta dem.

Böcker om familjen - Katarina

Katarina berättar om...

"Var är mamma?" av Julia Scheffler, "Vem bestämmer?"Stina Wirsén, "Vesta-Linnea svartaste tanke" av Tove Appelgren, "Vi hittar Smul-Bert" av Emma Adbåge och någon till som jag inte hann med att skriva upp.

Det går i ett rasande tempo, vilket är bra. Man hinner inte bli uttråkad och får massor med boktips!

Littfest har börjat!

Varm efter cykelturen hit har jag nu hittat en plats på "Barnbibliotikariers bästa bilderbokstips" i Peterson-Bergersalen. Framför oss står Katarina Markström, Bertine Pohl-Sundström och Sara Johansson som är barnbibliotikarier på Stadsbiblioteket och Bokbussen i Umeå. Efter den inledande presentationen börjar Katarina berätta om bilderböcker och visar bilder ur böckerna på storbilsskärm.

Tråkigare start på dagen kan man ha!

tisdag 6 april 2010

Journalist i klassen = spännande dag!

Hade besök av en journalist i klassen häromdagen. Jenny Eklund heter hon... Märkligt (för mig), men sant.

Alla klasser borde få besök oftare. Himmel så barnen sköter sig! Alla var helpeppade och jättetrevliga. En positiv upplevelse för alla inblandade. Energigivande! Besöket - och dagen - handlade om läsning, såklart.

I veckans utvärdering skrev flera barn att veckans roligaste var när Jenny kom till klassen. Även om fröken gärna tar vill ta åt sig måste jag nog inse att det var den andra Jenny de menade...

Jenny Eklund skrev om oss på sin blogg. Det kan man se här om man vill.

Littfest i Umeå 9-10/4!

Missa inte Littfest i Umeå, nu på fredag och lördag. Jag ska vara med! Helena Ahlin från Bokjuryn ska berätta om Bokjuryns arbete och jag ska tydligen vara med på ett hörn. Det känns väldigt spännande och fantastiskt roligt! På fredag kl.14 är ni välkomna till Rist, Umeå folkets hus. Kolla in Littfests webbsida för mer info.

Nabus bok av Zizou Corder.

Nu är det påsklov. Då hinner jag läsa, låna böcker, läsa bokbloggar, läsa, sova middag och läsa. Började häromdagen på Nabus bok av Zizou Corder. Har förstått att den ligger bra till hos ungdomarna så jag ville läsa den. Har nästan läst 1/3 av boken. Helt fångad är jag inte. Vi får se vad jag tycker då jag har läst ut den.