tisdag 31 mars 2009

En god läsare?

Hittade en lapp i min kalender idag. Det finns alldeles för många lappar där men den här var kul att hitta.

För ett tag sen frågade jag mina elever vad en "god läsare" var för något. Jag hade skrivit upp några av deras svar på lappen... "man är inne i boken", "man kan/förstår svåra ord", "man läser tjockare böcker".

En elev svarade; "Man läser inte bara en ton, utan flera liksom..."

Länge leve långa serier!

Jag älskade långa serier när jag var barn. Då jag slukade böcker var långa serier bra, de räckte ju så länge. Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström var en av favoriterna. Jag var inte jag som slukade den, den slukade mig. Fullkomligt!

Jag nästan var Kulla-Gulla. (Där föddes min längtan efter att jobba som barnflicka, vilket jag gjorde senare i livet i flera omgångar.) Hon var så duktig och tapper. Så duktig och tapper ville jag vara! Hon kunde klara av så mycket, hur jobbigt det än var. Så stark och självständig ville jag också vara! Hon gick från torparjänta till "prinsessa" på herrgården. Jag kunde fullständigt se mig själv i frasande klänningar och lockigt hår som svallade nedför axlarna! Hon gick på internatskola. Åh, så jag har romatiserat internatskolor och drömt om att få gå på en själv!

Men det var en sak som bekymrade mig med Kulla-Gulla. Hon var så snäll. Inget fel i det, tvärtom. Jag beundrade henne för att hon snäll. Hon var som Guds lilla ängel. Gjorde aldrig något ont mot någon annan, tänkte alltid på andra före sig själv och såg det goda i alla människor. Jag insåg dock att jag aldrig kunde bli som Kulla-Gulla. (Här spelade herrgårdar, internat och frasande klänningar en obetydlig roll.) Det mest ouppnåeliga av allt var att hon var så snäll. Och vetskapen om att jag aldrig skulle kunna bli lika snäll som hon. Det smärtade av sorg av två anledningar - Jag ville också vara snäll men samtidigt tyckte jag att hon var för snäll. Hon sa ju inte i från när hon hade rätt att säga i från! De två sidorna kämpade inom mig. Jag kände mig dålig för att jag inte var Guds lilla ängel samtidigt som jag var stolt över att jag hade vett att säga i från.

Som jag minns det var det en enda (!) gång som Kulla-Gulla gjorde något riktigt dumt mot en annan människa. Hon slog en kille (?) med sin träsko. Och efteråt skämdes hon enormt - såklart! Att killen hade betett sig som en idiot och varit skittaskig mot någon (jag minns inte situationen) det hade ingen betydelse, Kulla-Gulla skämdes för det hon hade gjort. Jag fattade ingenting. Det var ju han som skulle skämmas, inte hon. Hon hjälpte någon, försvarade någon. På ett sätt så var hon ju snäll, hon hjälpte den svagare.

Där, på den grusvägen, förstod jag att jag aldrig skulle bli Kulla-Gulla. Det var en stund av sorg och stolthet.

måndag 30 mars 2009

Artikel som väcker diskussion.

Ännu en intressant artikel. Läs här.

Hur ser det ut i barnböckerna? Finns det könsneutrala barn i barnböcker? Jag kommer inte på någon nu. Någon som vet?

söndag 29 mars 2009

En bra artikel

Så var det sagt. En gång till. Men jag tror inte att vi kan säga det nog många gånger. Läs här.

fredag 27 mars 2009

Internationella barnboksdagen

På torsdag 2/4 är det Internationella barnboksdagen enligt www.ibby.org Jag surfar och söker men hittar inte mycket alls. Vad händer på biblioteken, skolorna... i Umeå?

onsdag 25 mars 2009

Vad vill jag läsa just nu?

Tänk om jag fick läsa böcker hela dagarna. Vad skulle du läsa då frågade någon. Genast gör jag en lista!

1. Vargbröder - Ondskans schaman av Michelle Paver. Varför, varför, varför är det så lång kö på biblioteket?
2. Kajsa Kavat av Astrid Lindgren.
3. Ren och varg. Samer berättar av Yngve Ryd.
4. Baby Jane av Sofi Oksanen
5. Apstjärnan av Frida Nilsson.
6. Axels krig av Britt Engdal.

Just nu gillar jag att läsa Jag, Dante och miljonerna av Frida Nilsson högt för klassen. Den är så fin och rolig!

tisdag 24 mars 2009

Att få en egen bok.

Alla barn på min skola ska få välja en valfri bok - som de ska få, behålla, ta hem, ha kvar. www.bokenisverige.se Vilken grej!

Tänk om jag hade fått det då jag var i den åldern. Jag hade blivit överlycklig. Och haft kval över valet. Det fanns så många böcker jag tyckte om...

Berättare jag minns...

Jag har just börjat läsa Nya berättarboken av Ulf Ärnström. I början av boken uppmanar författaren mig att fundera över vilka jag minns bäst av de som har berättat för mig? Vad minns jag av historierna, stämningen och känslan.

Jag associerar berättande till en vuxen som berättar för ett barn, företrädelsevis en saga. (Från min barndom minns jag mest att vuxna läste högt för mig, inte berättade för mig.) Men berättande är mer än så.

Mitt första berättarminne som jag tänker på är Lagens långa näsa av Hasse Alfredsson. Min morfar hade den boken inläst på kassettband. Jag spenderade mycket tid hos min morfar på somrarna och där fanns inte alltid så mycket att göra, tempot var allt som oftast lugnt. Jag lyssnade på Alfredssons berättelser om och om igen. De humorfyllda polishistorierna var fängslande och Alfredssons röst var fantastisk. Några av historierna minns jag fortfarande (delvis) efter alla dessa år.

Sen tänker jag såklart på min morbror Gunnar Eklund som är en otrolig berättare. Första gången jag hörde honom berätta om Torgny Lindgrens Skräddar Molin var 1989 i Luleå. Sen dess har jag hört Skräddar Molins berättelser flera gånger. Men nu det var många år sen sist, tills i lördags. I lördags kom det sig så att jag fick höra två av dem igen, för första gången på länge. Det var som att möta en gammal vän. Och det var lite kul att jag kom i håg så mycket. Jag kände på mig när han skulle göra en konstpaus, sänka rösten eller ryta till. Vissa ord hörde jag innan han sa dem. Det satt liksom i ryggmärgen. En härlig känsla.

Jag minns också när morfar berättade om sin barndom. Det var alltid spännande för det var så annorlunda än det jag själv var med om i min barndom. Det handlade om en annan tid. Han berättade också historier om mig när jag var liten. Det tyckte han om att göra. Ofta berättade han samma historia om och om igen. Varje gång som om den gången var den första. Även om det kunde bli lite tjatigt så var det kul. Det var roligt att höra historier om mig själv.

Sommar i P1 är en absolut favorit på sommaren. Jag älskar att lyssna på sommarpratarnas berätteler. Jag tänker t ex på Mikael Nykvists resa till Italien för att hitta sin biologiska pappa.

Jag skulle vilja ha fler minnen av berättelser. Och jag skulle vilja bli en bättre berättare själv. Ett steg är att fortsätta läsa boken. Så nu gör jag det...

ALMA-pristagare 2009

Detta står att läsa på www.alma.se idag...

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne

För ett enastående läsfrämjande arbete tilldelas Tamer Institute for Community Education Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2009. Juryns motivering lyder:

Med uthållighet, mod och idérikedom har Tamerinstitutet under två decennier stimulerat palestinska barns och ungdomars läslust och kreativitet. Under svåra förhållanden bedriver man ett läsfrämjande arbete av osedvanlig bredd och mångsidighet. I Astrid Lindgrens anda ser Tamerinstitutet ordets makt och bokens, berättelsens och fantasins kraft som viktiga nycklar till livsmod, självkänsla och tolerans.

Tamer Institute har varit nominerade sen 2004. I år får de priset. Det känns helt rätt att just de får priset i år. Ett bra val och ett tydligt statement. Länge leve barnen, berättelserna och böckerna i Palestina!

Bokfemman

Idag hittade jag Bokfemman. Precis när den ska avslutas... Jag valde ett tema som jag föll för på en gång...

"Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför."

1. Astrid Lindgren. Självskriven. Klok människa och författare som jag absolut vill ha på min middag.

2. Maria Gripe. Det finns så många frågor jag har obesvarade. Helst hade jag velat ha en middag med henne efter varje gång jag läst ut en av hennes böcker.

3. Per Nilsson. Jag hade som projekt för några år sedan att läsa alla hans böcker i kronologisk ordning. Det var intressant och roligt. Hans böcker lämpar sig för det då karaktärerna återkommer på de mest oväntade sätt ibland.

4. Gunilla Bergström. Jag gillar Alfons. Det räcker.

5. Aidan Chambers. Han har varit min boksamtalsguru i många år. Jag har haft förmånen att träffa honom två gånger, på mindre föreläsningar. Han ska absolut vara med!

Vilka gäster! Vilka samtal det skulle kunna bli! Nu vill jag ju ha den här middagen på riktigt...

fredag 20 mars 2009

Mamma fyller 60 år och minns sina barnböcker...

Min mamma fyllde 60 år den 18/3. Det händer inte varje dag och måste firas. Det gjorde jag på det mest naturliga sättet, jag intervjuade henne om barnböcker!

J: Vilken är den första barnbok du läste/fick läst för dig - som du minns? (Ditt första barnboksminne alltså.)

M: Vi hade inte mycket barnböcker hemma, men vi hade en hel serie, som jag inte riktigt minns vad den hette, men jag tror du vet vad jag menar och jag tror den hette "Barnens Skattkammare" eller nåt liknande. De första delarna med mycket bilder och lite text "läste" vi ofta i, så de blev rätt slitna med tiden. De senare delarna, som innehöll lite längre berättelser, brukade mamma läsa högt för oss.

J: Den serien har jag kvar! Din serie som jag "ärvde". Den heter Min skattkammare. Den läste jag också när jag var liten. Eller, du läste den för mig. Det stämmer att de första böckerna är mer slitna. Jag bläddrade just i dem. Det finns flera nya utgåvor av dem och de är fortfarande populära. Jag köpte en ny förra året och gav bort som doppresent.

J: Vilken barnbok av alla de du läste för mig minns du bäst?

A: Det är omöjligt att säga vilken jag minns bäst, de var så många och jag minns de flesta... Ett exempel är ju Maria Gripes böcker, som fängslade oss bägge, ett annat var serien Pojken och lånarna, som vi avverkade i snabb takt, en annan som jag också gillade var böckerna om Adrian Mole. Astrid Lindgrens alla böcker läste du nog mycket själv tror jag.

J: Maria Gripe minns jag mycket väl att vi läste. Pojken och lånarna av Mary Norton hade jag nästan glömt! Den serien var underbart fängslande och fin. Adrian Mole av Sue Townsend, läste du den?! Det var ju en ungdomsbok som jag läste när jag var lite äldre... Några Astrid Lindgren-böcker läste du för mig. Jag minns när vi läste Ronja Rövardotter. Det var efter den julen då jag fick tre exemplar (!) av Ronja i julklapp. Två av dem lämnade jag tillbaka till bokhandeln och bytte till mig andra böcker :-)

J: Vilken är den bästa barnbok du läst?

A: Svårt... för att inte säga omöjligt att svara på, Man kan ju inte jämföra en barnbok för en 2-åring med en ungdomsbok... Jag gillar Maria Gripes böcker t ex.

J: Att du också var förtjust i Gripes böcker, det visste jag inte/kom inte ihåg. Du kanske inspirerade mig in i Gripes värld?!

J: Om du, när du var 9 år, hade fått välja en bok, vilken du ville, vilken tror du att du skulle ha valt då?

A: När jag var 9 år bodde vi i Rundvik och hade inte stor litteraturerfarenhet. Jag minns knappt om det fanns något bibliotek och jag minns knappt om vi läste något i skolan. Mamma läste ju ibland, men hon hade inte så mycket tid då med alla fem barnen och pappa som jämt var på jobbet... så jag vet inte vilken jag skulle valt. Jag hade inte så många egna böcker heller. Den enda bok jag minns, förutom Barnens skattkammare var "Sam och Agaleia", som jag fick i födelsedagspresent av någon kompis när jag fyllde typ 9 år.

J: Sam och Agaleia av Lisa Tetzner minns jag! Jag byggde en koja under skrivbordet. Där satt jag och läste den. Jag visste inte att du hade den boken när du var barn. Undrar var den boken är nu? Den finns inte på någon av Umeå bibliotek. Däremot finns Vad Sam viskade av samma författare, som jag gissar hör ihop med den bok du berättar om. Den minns jag också att jag hade som barn.

J: Vad handlar en bra barnbok om ?

A: Det kan ju vara mycket som är bra. Men gärna en historia som barnet kan identifiera sig i, som berör, som gärna får vara lite lagom spännande. Och gärna lite fantasi och oväntade saker också. Huvudsaken att det är en varm humor med bra värdegrund, mångfald mm. Gärna att man lär sig något, men inte med pekpinnar utan mera en insikt, som kommer inifrån, som ökar förståelsen och vidgar upplevelsen...

J: Du är klok mamma.

J: Berätta om ett speciellt barnboksminne som du har?

A: Sprätten satt på toaletten.

J: Jag har ett svagt minne av Sprätten satt på toaletten av Annika Elmkvist. Men jag kan inte placera den riktigt. Googlar lite på den nu för att väcka minnet... Hoppas att du har kvar den, för jag har den inte. Jag vill läsa den igen!

J: Läste någon högläsning för dig då du var barn?

A: Jag har ju redan berättat om mammas läsning ur Barnens Skattkammare. Hon älskade att läsa högt (liksom jag) men tyvärr blev det inte så ofta. Vi läste inte varje kväll utan det var "guldstunder" när hon tog sig tid och samlade alla barnen runt omkring sig i sängen t ex. Hon älskade det. Tyvärr räknades det inte som riktigt nyttigt utan något man gjorde om man fick tid över någon gång...

En annat speciellt tillfälle var när det stora åskvädret kom över Rundvik. Alla var riktigt rädda! Mamma försökte verka oberörd för att inte skrämma oss och då kom hon på att hon skulle läsa för oss, för att skingra den oro som fanns i rummet.

J: Fint...

J: Vilken bok som någon har läst högt för dig, minns du bäst?

A: En av historierna i Barnens Skattkammare som grep mig tror jag hette eller handlade om SAMPO Lappelill ...nånting. Jag minns inte vad den handlar om men jag minns att jag blev väldigt gripen och att det var spännande och lite tragiskt tror jag. En annan högläsning, som jag minns var från skolan, kanske årskurs 5 i Skelleftehamn... Fröken läste ett kapitel i veckan på typ Roliga timmen och det var JAG som bidragit med boken. Den handlade om Alladins underbara lampa.

J: Sampo Lappelill av Zacharias Topelius har jag hört talas om flera gånger men jag har inte läst den själv. Tror jag.

J: Vilken barnbok ville jag höra om och om igen när jag var barn? Alltså, vilken barnbok har du fått läsa flest gånger för mig?

A: Sprätten satt på toaletten tyckte du var väldigt bra och rolig och ville gärna höra om och om igen. Jag gillade att läsa den också, både för att den var rolig, men dessutom tog ställning på ett lättsamt sätt...

J: Du gör mig nyfiken på boken! Vet du, den finns inte på någon av Umeås bibliotek. Undrar om den är för gammal eller för politisk?! :-)

J: Hoppas att det går bra att svara på frågorna!

A: Ja, det gick ju ganska bra. Först kändes det lite jobbigt... men när jag väl började kändes det faktiskt ganska kul att tänka tillbaka. Kanske har jag glömt nåt och du får gärna fråga mera... ;)

J: Det var så spännande att få ta del av dina svar! Det var särskilt roligt när du berättade om mormor och när hon läste för er. Ett stort tack och grattis till 60-åringen som har det läsande barnet kvar i sig!

Kram!

måndag 9 mars 2009

"Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson

När jag såg boken trodde jag att jag hade läst den. Den är så bekant. Jag har läst om den och fått den rekommenderad till mig flera gånger. De är en bok man har läst, liksom.

Jag satt på en stol i en god väns kök. Dottern i huset satt på köksbordet. Hon valde boken - Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Jag läste. Jag kände ganska snabbt att "den här boken har jag inte läst förut". Efter en stund var vi nära att bli avbrutna med bad att få läsa klart. Den var så fin! Så sorglig! Så påtaglig! Det slutar med att herr Muffin dör men på det sätt som det skrivs så är det inte bara sorgligt. Herr Muffin fick leva ett långt liv och var med om många fina saker på vägen.

En fantastisk bilderbok om sorg för både barn och vuxna!

tisdag 3 mars 2009

Motorsågar i Björkhagen av Petrus Dahlin

Nu har jag läst ännu en Kalle Skavank-deckare. Det är som att träffa en gammal kompis. Man vet vad man får men ändå är det väldigt trevligt.

Jag gillar Skavank-deckarna. Att de handlar om de kvarter där jag bodde i Stockholm för några år sedan gör inte det hela sämre. I varje bok finns en karta över området. Inte alls ovanligt i deckare, men väldigt fiffigt. Det är ju så kul att under historiens gång gå tillbaka till kartan då och då för att hänga med även där. Titlarna gillar jag också. "Motorsågar i Björkhagen"..."Klotter i Kärrtorp"... "Ugglor i Bagarmossen"... Det är rappa, spännade titlar och man hör på titeln vilken serie den tillhör. Ett fyndigt plus.