onsdag 26 augusti 2009

Mina bibliotek

Mina bibliotek uppdaterar sina datasystem. Det innebär - upptäckt jag nyss - att jag inte kan söka, eller reservera böcker. Men... vad ska jag då göra i soffan i kväll?

Och uppdateringar... de brukar jag inte uppskatta. De innebär allt som oftast att saker blir förändrade och det är läskigt. Då måste jag ju lära om... Men jag hoppas på förbättringar. (När jag väl har lärt mig dem.)

Bokjuryn 2009...


Vi närmar oss starten för Bokjuryn 2009. Jag längtar. Det enda jag hittar so far är det här. Väldigt fin logga. Ger mersmak...

måndag 17 augusti 2009

Ibland blir jag så glad...

I dag ramlade jag in på ett blogginlägg som jag inte kunde sluta läsa. (Det var ett långt inlägg.) Kände igen mig så mycket! Orkar inte kommentera så mycket mer just nu, jag bara håller med :-)

Läs här.

söndag 16 augusti 2009

"Janis den magnifika" av Johanna Nilsson

De får säga vad de vill. (Har googlat runt lite och alla är inte sålda.) Jag gillar Janis den magnifika av Johanna Nilsson.

Och faktumet att jag fick högläsa valda delar ur boken vid flera tillfällen, och berätta handlingen där emellan, för sambon är ett bra tecken. (Annars står barn- och ungdomsböcker inte så högt i kurs.)

Jag sträckläste boken. Och jag såg filmen för mitt inre. Boken är som gjord för att filmas!

"Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko

Ta livet av mig, mamma! av Marianne Käcko är en mammas historia om dotterns resa in och ut ur anorexians grepp. Intressant att läsa en förälders perspektiv. Att få en familj och ett förhållande att klara av de ansträngningar som anorexi orsakar och dessutom behålla sitt förstånd... det är en bedrift.

Mariannes dotter Katarina åt inte mat (alls!) på ett helt år. Det är svårt att ta in och förstå det tycker jag. Hur går det till? Jag visste inte att det ens var möjligt. För att överleva sondmatades Katarina fem gånger om dagen, först på sjukhuset men sen flyttade hon hem och då var det hennes mamma som sondmatade henne. Tills slut kommer Katarina till en klinik som lyckas hjälpa henne och där lär hon sig att äta igen.

Det här är den värsta skildringen jag har läst om anorexi. Katarina var sjuk i fyra år. Det är svårt att fatta vad det innebär för en männsika, för en familj.

En lärdom jag fått av boken - Anorexi startar ofta långt (!) innan omgivningen förstår att är anorexi det handlar om. Så var det för Marianne och Katarina. I ett efterord till boken skriver Katarina att när hennes mamma Marianne kom på hennes med att kräkas var hon redan ordentligt fast i anorexians grepp.

Så man ska ta de tidiga varningstecknen på allvar. Anorexi är svårare att behandla ju längre in i sjukdomen man har kommit.

"Billa och jag" av Hans Hammarskiöld

I somras såg jag Billa och jag av Hans Hammarskiöld på en bokaffär i Stockholm. En svart-vitt bok som såg ut som den var minst 50 år gammal, fast ändå helt ny. Jag var tvungen att titta närmare på den.

Den kom ut 1959 men har i år gått i tryck igen. Det måste väl ändå vara lite ovanligt, att en bok efter så många år går i tryck igen?! Men kul! Det är en fin bok med många svartvita fotografier av Hans Hammarskiöld. Flickan på bilderna är hans dotter.

Det är inte alla som har lyckats spara sina gamla barndomsböcker till barnbarnen. Nu har ni fått en ny chans!

söndag 9 augusti 2009

"Mr Tourette och jag" av Pelle Sandstrak

Mr Tourette och jag är en biografi om hur det är att leva med Tourette. En vuxenbok alltså. Efter att ha läst den känner jag mig betydligt mer insatt än jag var innan då jag trodde att människor med Tourette svor och sa fula ord. Tourette kan vara så mycket mer än svordomar och fula ord.

Vi får följa Pelle från barndomen genom tonåren och in i vuxenlivet. Han har det inte lätt. Tvångsritualer tar upp mer och mer av hans tid. Att gå på toaletten kan ta timmar. (Om ritualen misslyckas/inte utförs exakt rätt måste han göra om den tills han lyckas.) Det blir till slut så jobbigt att han slutar han att gå på toaletten. Enklast så. I stället gör han sina behov i påsar som han knyter ihop och hänger på ytterdörren tills han ska gå ut nästa gång. Att tvätta sig och duscha kräver också sina ritualer. Det löser Pelle med att sluta tvätta sig och duscha. Jobb klarar han inte av att behålla mer än några veckor. de vänner som finns försvinner. Familjen försöker hålla kontakten med Pelle men han drar sig undan dem. Det tar tid, väldigt lång tid innan Pelle får hjälp. Och hjälpen/terapin tar tid. Pelle har mycket att jobba med.

Varför skriver jag om en vuxenbok i en barnboksblogg? Jag tänker att det här är en bok som vuxna som jobbar med barn borde läsa. Pelle berättar i början av boken hur det var för honom i skolan. Det fanns två personer i skolan som på något sätt nådde fram till honom, träslöjdsläraren och mattanten. Beskrivningen av hur de "hanterade" den svårförståeliga Pelle sög jag åt mig av.

"Svåra" barn finns i skolan och kommer alltid att finnas i skolan. Det vi kan göra något åt är vårt sätt att bemöta dem och hjälpa dem. Att dessa barn, som vuxna, skriver om sin barndom är en ovärderlig källa till kunskap för oss pedagoger.

När jag skriver detta tänker jag osökt på Morgan Alling och hans sommarprogram som gick tidigare i sommar i P1. Det handlade om hans barndom och var mycket bra! Det ska inte vara pedagoger lyssna på utan och också alla "socialtanter"!

"Om jag var du" av Jessica Schiefauer

Om jag var du av Jessica Shiefauer är en tonårsbok. En riktig tonårsbok. Jag känner igen mig i tonårsmiljöerna, tonårshändelserna och tonårskänslorna. Spännande, igenkännande och lite tragisk.

14-åringa jag skulle ha älskat den här boken. Det finns så mycket idag som inte fanns då...