"Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko

Ta livet av mig, mamma! av Marianne Käcko är en mammas historia om dotterns resa in och ut ur anorexians grepp. Intressant att läsa en förälders perspektiv. Att få en familj och ett förhållande att klara av de ansträngningar som anorexi orsakar och dessutom behålla sitt förstånd... det är en bedrift.

Mariannes dotter Katarina åt inte mat (alls!) på ett helt år. Det är svårt att ta in och förstå det tycker jag. Hur går det till? Jag visste inte att det ens var möjligt. För att överleva sondmatades Katarina fem gånger om dagen, först på sjukhuset men sen flyttade hon hem och då var det hennes mamma som sondmatade henne. Tills slut kommer Katarina till en klinik som lyckas hjälpa henne och där lär hon sig att äta igen.

Det här är den värsta skildringen jag har läst om anorexi. Katarina var sjuk i fyra år. Det är svårt att fatta vad det innebär för en männsika, för en familj.

En lärdom jag fått av boken - Anorexi startar ofta långt (!) innan omgivningen förstår att är anorexi det handlar om. Så var det för Marianne och Katarina. I ett efterord till boken skriver Katarina att när hennes mamma Marianne kom på hennes med att kräkas var hon redan ordentligt fast i anorexians grepp.

Så man ska ta de tidiga varningstecknen på allvar. Anorexi är svårare att behandla ju längre in i sjukdomen man har kommit.