Jag har just slagit ihop pärmarna på boken. Inte kändes sagan helt okänd. Det är mycket möjligt att jag hörde sagan som barn men att jag glömt det nu, på det medvetna planet.
Att så många barn kände igen sagan om Den ståndaktige tennsoldaten gjorde mig glad. Det fick mig också att fundera över vårt gemensamma litterära arv. (Definitionen på det "litterära arvet" kan vi diskutera...) Jag tänker på bl a fabler, folksagor och HC Andersen. Det finns så många sagor och böcker som barn har rätt att få ta del av. Om de ska hinna få ta del av dessa ska det börjas i tid.
Läs, läs, läs - och berätta för barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar