Snäll av Gro Dahle

En del böcker gör mycket väsen av sig långt innan jag får boken i min hand och läser den själv. Snäll av Gro Dahle är en sån bok. Den har dykt upp gång på gång i olika sammanhang och gjort mig nyfiken. Senast i går såg jag den. Mina fingrar nuddade vid framsidan men sen ryckte livet mig i en annan riktning. Och boken är fortfarande oläst, i min läsvärld. Lite spännande är det ju att få bli så sugen på en bok, och att få vänta på att läsa den.

Idag ser jag boken på ytterligare ett ställe, som ena av böckerna bland Anna Crone och Inger Knutas Bokrecept. Deras bokrecept är en fantastiskt bra idé. Hoppas att många hittar dem, och använder dem.

Bävertecknet av Elizabeth George Speare

Jag älskade att lyssna på högläsning när jag var barn. Undrar hur många böcker mamma och jag plöjde oss igenom under barndomsåren? Tänk om vi hade skrivit upp alla, vilken skatt den boken hade varit nu. Alla gemensamma läsupplevelser samlade inom två pärmar. Om det nu hade rymts i en bok...

I skolan läste fröken högt. Det var mysiga stunder. Jag har tänkt mig tillbaka och försökt minns vilka böcker jag fick lyssna på i skolan. Jag minns inte så många. Hur är det möjligt?! Varför kommer jag inte ihåg dem? Teaterförställningar som vi såg kommer jag bättre ihåg; "Som om jag inte fanns" och "Den lille prinsen" bl a.

När det kommer till högläsningsböcker i skolan har jag i alla fall ett starkt minne, Bävertecknet av Elizabeth George Speare. När fröken visade boken för oss (för jag minns att det var hon som valde den, hon frågade inte oss vilken bok vi ville lyssna på) tänkte jag att det där ser ut att vara en synnerligen tråkig bok. En bok om bävrar! Jag menar, hur spännade kan det vara?! De kan ju inte ens prata! Näe, det skulle inte bli mysigt utan tråkigt den här gången, att lyssna på högläsning.

Jag minns inte handlingen men jag minns känslan, upplevelsen. Fröken läste. Jag lyssnade. Utan att fatta hur det gick till var jag fast. Boken var så spännande. Den handlade om liv och död. Det var på fullaste allvar och på riktigt. Jag minns inte hur lång tid det tog innan jag kapitulerade och älskade boken som först verkade så tråkig. Men jag vet att jag idag är så tacksam att jag fick uppleva den vändningen. En bok som först verkar tråkig kan visa sig vara bättre än du någonsin kunde ana.

Den upplevelsen stärker min åsikt om att det är läraren som ska välja högläsningsböcker att läsa i klassen. Då får barnen möta böcker som de själva kanske inte skulle hitta/välja.

Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan av Mem Fox

Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan av Mem Fox är nog den mest inspirerande bok jag läst om högläsning. Den är så lättillgänglig och full av läsglädje. Så självklar. Fox´s bok är full av små anekdoter ur verkliga livet vilket gör den ännu mer levande och lätt att ta till sig. Den här boken borde alla blivande föräldrar läsa, som en del av sin föräldrautbildning.

När jag läser den blir jag så peppad på högläsning att jag skulle kunna skaffa barn bara för att få läsa högt varje dag. Mem Fox har lyckats med sin bok, helt klart!

Mumier av Malin Lilja

Mumier av Malin Lilja är en lättläst och mycket informativ bok om just mumier. Omslaget är attraktivt och lekfullt. Titeln är enkel och självklar. Innehållet är spännande för alla. Även de som redan är erfarna läsare läser denna bok med god behållning.

Häromdagen satt ett barn och läste den här boken för sig själv. Alla runt omkring henne var fullt engagerade i det de själva höll på med. Men hon kunde inte hålla sig, boken var så fascinerade att hon var tvungen att delge omgivningen sina upplevelser. "Vet ni vad de gjorde med hjärnan?!" Hon väntade inte på svar utan berättade gärna för oss andra.

Det var härligt att se och höra! Det påminde om mig då jag läser en bok som engagerar mig, jag kan inte vara tyst!

Den senaste läsenkäten...

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Jag köper knappt några böcker alls nu för tiden. (Med undantag för Maria Gripe.) Jag lånar på biblioteket i stället. Men för några år sedan skulle jag ha svarat Anne Holt.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Det måste vara Anne Holt. Lite förvånade att det inte är Maria Gripe, men jag jobbar på det.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Det måste vara en bok på Annikas blogg. Men jag minns inte vilken, jag får så många tips där.

http://www.barnochungdomsbok.blogspot.com

Eller förresten, det var en bok som Annika visade mig idag. Minns faktiskt inte vilken det var. Dumt...

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

Det var en barnbok till ett barn. Men vilken bok var det? Jo, det var på mitt födelsedagskalas. De två yngsta gästerna fick varsin Pixibok i sin fiskdammspåse. Pixi är bra! Minns inte vilka böcker det var. En handlade om en kanin och den andra hade ett tåg med i handlingen. Barnen blev glada och vi läste böckerna tillsammans efter tårtan.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Alltid! Har inte räknat efter men det är ett antal...

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Jag läser Vargbröder. Jagad av klanerna av Michelle Paver.

Josefin av Maria Gripe

Varför läser inte barn böcker av Maria Gripe längre? Eller gör de det, det kanske bara är jag som inte vet om det?! De äldsta barn jag har undervisat gick i 5:an. Det var inte många som läste något av Gripe i den klassen. (Eller var det ens någon som gjorde det?)

Jag älskade Maria Gripe när jag var barn. Alla hennes böcker läste jag, flera gånger. Många av dem är mycket fina som högläsningsböcker.

Josefin av Maria Gripe är en de böckerna som jag tidigt fick ta del av då min mamma läste den högt för mig. Jag har ett projekt på gång hemma, att få tag i alla Maria Gripes böcker så att min bokhylla blir komplett.

Här dansar Herr Gurka av Lennart Hellsing

I helgen läste fick jag förmånen att läsa för ett barn på knappt 2 år. Här dansar Herr Gurka av Lennart Hellsing var en av de böcker hon plockade fram. Vi läste rim efter rim. Mot slutet av boken ledsnade hon och andra aktiviteter fick hennes uppmärksamhet. Vi vuxna funderade på om rimmen blev längre och svårare ju längre bak man kom i boken men upptäckte att så inte var fallet.

Vad berodde det då på att hängde med så bra i början och blev ointresserad på slutet? För det första tror jag att hon blev less på att sitta still efter tag. För det andra, och här kommer det intressanta, början av boken har hon hört flera gånger förut medan slutet är mer okänt för henne. Det kända, det relaterade hon till och levde sig in i. Det okända var för henne än så länge bara ord.

Och så var det! I början av boken läste hon med i rimmen, eller mumlade i takt med mig då hon inte kunde alla orden. Hon pekade, lyssnade och härmade. Vi läste verkligen tillsammans. Häftig upplevelse.

Vad lär vi oss av detta? Att det är oerhört mycket värt för barn, särskilt små barn, att få höra samma saga/rim om och om igen... Att böcker på samma sätt som gosedjur behöver få vara min bok, min saga, min berättelse. Att man kan få uppleva fantastiska ögonblick tillsammans med ett barn och en bok.

Den ståndaktige tennsoldaten av HC Andersen

Den ståndaktige tennsoldaten av HC Andersen var en av de texter som barnen drog kopplingar till då vi jämförde Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo med andra texter. Jag kunde inte säga så mycket om kopplingen då jag själv inte läst sagan om tennsoldaten. Flera barn utbrast förvånat "Har du inte läst den?!" Nej, fick jag erkänna, men jag lovade snabbt att jag skulle göra det.

Jag har just slagit ihop pärmarna på boken. Inte kändes sagan helt okänd. Det är mycket möjligt att jag hörde sagan som barn men att jag glömt det nu, på det medvetna planet.

Att så många barn kände igen sagan om Den ståndaktige tennsoldaten gjorde mig glad. Det fick mig också att fundera över vårt gemensamma litterära arv. (Definitionen på det "litterära arvet" kan vi diskutera...) Jag tänker på bl a fabler, folksagor och HC Andersen. Det finns så många sagor och böcker som barn har rätt att få ta del av. Om de ska hinna få ta del av dessa ska det börjas i tid.

Läs, läs, läs - och berätta för barnen.

Harry Potter och de vises sten av JK Rowling

Harry Potter är inget för de läsovilliga. Näe, de som läser Harry Potter på egen hand, de är rätt så läsvana - eller grymt motiverade. Häromdagen råkade jag bevittna en händelse i ett klassrum.

En läs-sugen elev tar fram sin Harry Potter-bok. En lite mindre läs-sugen elev studerar den första intresserat. Sen kommer frågan från den förundrade betraktaren. "Hur länge kan man läsa en Harry Potter-bok innan man ledsnar?" Läsaren svarar lite lojt, utan att lyfta blicken från boken "En timme, ungefär."

Betraktaren står förstummad i förundran och låter det osannolika svaret sjunka in.

Vargbröder av Michelle Paver

För några år sedan hade jag en femma där de flesta barn läste gärna och ofta. Jag minns en tjej som dock var svår att övertyga. Lästekniken var det inget fel på men hon hade svårt att hitta böcker som var "bra". Av någon anledning läste hon Vargbröder av Michelle Paver och efter det sa hon alltid när hon skulle välja bok; "Jag vill ha något som är som Vargbröder" Det var inte så lätt för mig att hjälpa henne att hitta en sån bok att läsa då jag inte hade läst Vargbröder själv. Jag tänkte att jag borde men det blev aldrig av. Fantasy, tänkte jag. Omslaget fångade mig inte heller. Till slut, efter flera år, läste jag första boken i alla fall - och älskade den. Jag blev helt uppslukad av Toraks värld. Temat är klassiskt, en ensam pojke är den utvalde men han vet först inte om det själv. Toraks vän på resan och i livet blir Ulv, en ensam vargunge. De växer upp tillsammans och Torak lär sig att förstå Ulvs språk, vargspråket. De blir vänner för livet, som blodsbröder, fast... vargbröder.


Genast kastade jag mig över bok två, Havets fångar, men var ändå lite skeptisk. Jag undrade hur den skulle kunna vara lika bra som den första. Men den var helt ok! Att boken utspelar sig på havet och öar långt ut i havet istället för i skogen på fastlandet som den första hjälper till att skapa något nytt istället för att bli en upprepning.




Tre är ett heligt tal. Skulle detta bli den sista boken i serien? Det kändes lite så då boken innehåller den "stora uppgörelsen".







Men inte, bok fyra kom också, Jagad av klanerna. Jag håller på att läsa den nu. Den är bra men jag är inte lika uppslukad som jag var då jag läste den första boken. Det är liksom inte nytt längre. Men barnen älskar den fortfarande. En perfekt serie för högläsning! Häromdagen pratade vi om Stenåldern i klassen. Då var det kul referera till Vargbröder och Torak. De flesta hade koll!




Den 20 mars kommer bok fem ut i Sverige, Ondskans schaman. Jag gissar att serien även fortsättningsvis kommer att sälja bra och ha höga utlåningssiffror på biblioteken. Om jag har förstått det rätt så är bok fem inte den sista. Filmrättigheterna är sålda och manus håller på att skrivas. Det kan bli en mycket bra, och spännande, film!