I går fick jag äntligen lägga händerna på en mustig sagosamling. Jag hade väntat. Den var helt ny. Helt ny. Jag öppnade den. Blundade. Luktade på de nya bladen. I mitten låg ett platt bokmärkessnöre. På samma ställe där det låg när boken skickats från bokförlaget. Jag såg vecken på snöret. De var kvar. Undrar hur länge. Hur länge det tar innan de första vecken försvinner. Jag flyttade snöret. Jag var den första som flyttade snöret.I dag läste jag Rödluvan för klassen. De lyssnade andäktigt trots att de flesta måste ha hört den förr. Efteråt ställde jag några "Jag undrar-frågor" för att visa strategin för barnen. "Jag undrar hur det kom sig att Rödluvan inte såg att det var vargen som låg i sängen?" Barnen hängde snabbt på och ställde egna "Jag undrar-frågor".
"Jag undrar hur Rödluvan och mormor kunde fika direkt efter att jägaren hade hjälpt dem ut ur vargens mage. Var de inte alldeles kladdiga...?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar