Snowflakes söndagsenkät

Jag har svårt att hoppa över en enkät... Här kommer svaren på Snowflakes söndagsenkät.

1. Bästa toaläsning?

Något lättläst, t ex Amelia eller en serietidning. Men läser jag en bra bok är det alltid den som följer med, oavsett var jag sitter.

2. En bok med ett djur?

Liten är fin av Ingrid Sjöstrand. En fantastisk bok från 1978 om en liten drake som inte kunde sluta växa. Draken var från början liten och kände sig så meningslös och utsatt. Draken ville bli stor och respekterad. Så draken började äta. Draken åt mer och mer. Och växte och växte. Suverän berättelse om biologisk mångfald, ekosystem, empati, demokrati, diktatur, kamratskap, uppror och modet att vara sig själv. Jag fick boken då jag var liten. Mamma läste den för mig. Sen läste jag den själv. Många år senare läste jag den för barnen i skolan. Det är en bok som känns rykande aktuell och fräsch även 30 år senare.

3. En kärlekshistoria?

Z - en kärlekshistoria av Vigdis Grimsdottir. En stark berättelse om kärlek och livsval. Det var några år sen jag läste boken. Jag kommer inte i håg så mycket av den. Men jag minns känslan. Känslan som uppfyllde mig då jag läste. Den var så spännande, känslig och verklig. Jag läste den under en semester i Stockholm. När jag var framme vid de sista sidorna hade vi just klivit av på en pendeltågsperrong. Jag var tvungen att sätta mig ner på en bänk och läsa ut boken. Mitt sällskap satte sig bredvid och väntade. När jag hade läst sista sidan kom tårarna. Jag grät och grät. Det var så sorgligt och ändå... Jag ska inte berätta. Ni får läsa själva.

4. En uppväxtskildring?

Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?

Lisbet Salander! Eller, kanske inte... Men jag gillar henne.

6. En bok jag aldrig tänker läsa:

Även om jag vet att många tycker att jag hädar så skulle jag vilja svara Sagan om Ringen av JRR Tolkien. Jag är så ointresserad som man kan vara. Jag kan dock inte det då jag ingått ett (hemskt) vad. Om jag förlorar har jag lovat att ge Sagan om ringen en chans. Så jag vet inte vad jag ska svara här. Har inget bra svar.

7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:

Italienska! Inte bara läsa, jag vill kunna prata det också. Det är ett sånt så vackert och härligt språk. Om jag kunde italienska skulle jag njuta ännu mer av att läsa högläsning än jag gör nu.

8. Senast inköpta tidning:

Vi promenerade till affären tidigare idag. Vi bestämde oss för att köpa varsin tidning. Jag köpte Aftonbladet. Sambon tyckte att Pondus var ett bättre val.

Kulturfyran

Kulturfyran hittade jag här.

1. Vad läser du just nu?
Madonna av Hannele Huovi.

2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Oj, det vet jag inte förrän jag börjar läsa. Det beror på vad jag är sugen på just då. Några böcker som står på tur är Tina Rosso av Margareta Sarri och Den svarta stenen av Gunvor Andbo Nygaard.

3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Alla låtar med Pink. Låtarna går runt i min mp3 och jag ledsnar aldrig.

4. Har du sett någon film i sommar?
Jag såg Patrik 1,5 i går. Den var bra!

Mina gröna böcker

Snowflake har lagt ut sina gröna böcker på sin blogg och det gick jag i gång på!

Började genast botanisera i mina egna hyllor. Samlingen jag har fått i hop är inte på något sätt modern eller representativ för det jag läser just nu i mitt liv. Den får mer ses som ett retrospektiv över mitt liv. Det är många gamla böcker som har hängt med länge! Nu för tiden köper jag knappt några böcker alls. Jag lånar på biblioteket.

Det var kul att söka bland mina böcker. Hittade många gamla godingar och böcker som jag nästan glömt.

Mina gröna böcker...

Katitzi barnbruden av Katarina Taikon. Jag läste hela serien som barn. Annorlunda och bra! Den gick på TV också minns jag.

I lejonets gap av Anne Holt. Jag har läst alla hennes böcker. (Jag läser ofta deckare på somrarna.)

Famntag av Gerd Brantenberg. Den här boken flyttade in i bokhyllan då sambon flyttade in. Har inte läst den själv.

Emil i Lönneberga, Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Madicken och Junibackens pims och Julberättelser av Astrid Lindgren. Astrid måste ha gillat gröna böcker! Jag läste alla hennes böcker som barn. I dagens skola när vi funderar på vilka böcker vi ska läsa högt för barnen kommer Astrid Lindgren ibland på tal. Men ofta tänker vi "Den boken har barnen nog redan hört." Men jag vet inte hur det är med det. Det är inte alls säkert att alla barn får med sig Lindgrens böcker med bröstmjölken. Har jag märkt. Däremot har många sett filmerna!

Agnes Cecilia - en sällsam historia och ...de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe. Jag glömde Pappa Pellerins dotter som också borde vara med på bilden! Gripes böcker är de bästa. Någonsin. Alltid. Jag hade inte varit den jag är i dag om det var för hennes böcker. Jag hade inte älskat böcker som jag gör om det inte var för hennes böcker.

Vackra barn av Torey Hayden. Haydens böcker är en guldgruva för alla som jobbar med barn. Har man läst en så vill man läsa alla. Prova!

Träd kan rädda världen av Johan Tell. Förra årets julklapp från chefen. Otroligt vackra bilder i boken. Har inte läst den bara bläddrat i den.

Nervous conditions av Tsitsi Dangarembga. Den här boken var kurslitteratur då jag läste Engelska A på Universitetet. Den terminen läste jag många bra böcker som jag nog aldrig hade upptäckt om de inte varit kurslitteratur...

Ett mycket bättre liv av Inger Frimansson. Köpte den en sommar men har inte läst den. För många barnböcker har kommit i vägen...

Cirkus Bestivus av Andreas Palmaer. En ny barnbok som min sambo har köpt. ("Den är min!" hördes det från soffan då jag dukade upp de gröna böcker på vardagsrumsgolvet för en stund sedan.)

Tistou, pojken med de gröna fingrarna av Maurice Druon. En klassiker! En ska-ha-läst-bok. Det här exemplaret kom jag över då Lärarhögskolan i Umeå gallade ut den. Dumt av dem. Bra för mig.

Ajöss och tack för fisken av Douglas Adams. Den här boken är del 4 i en serie där del 1 heter Liftarens guide till galaxen. Har du inte läst serien? Gör det! Den här serien har fått mig att garva rakt ut när jag suttit i tunnelbanan (ensam, men med för mig okända människor runt omkring mig). Det är också en av de få böcker som jag (faktiskt flera gånger) har läst högt ur för vuxna vänner. Det bästa minnet var då vi satt framför elden i en fjällstuga och boken vandrade runt bland oss alla så vi kunde lyssna i timmar utan att en av oss blev helt slut i rösten. (Högläsning vuxna emellan borde man ägna sig åt oftare.)

Det var allt för den här gången. Hoppas att du har fått några lästips!

"Hubert i klistret" av Arne Svingen

Böckerna om Hubert av Arne Svingen är roliga! Jag har läst Hubert får huvudrollen som högläsningsbok i en 1-2:a och det var uppskattat.

Hubert hamnar alltid i trubbel utan att han har menat det. Ofta är skolans värsta lärare i närheten då det händer. Ingen bra kombination... Tur att Hubert kommer på så bra lösningar.

Tokroliga böcker som får alla att skratta. Passar pojkar som har svårt att hitta "bra" böcker.

"Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne

På förmiddagen i går läste jag ut Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. Jag trodde att den skulle vara tråkig att läsa. Det är min fördom om gamla klassiker. Men den var inte alls tråkig, den var bra!

På eftermiddagen såg jag filmen, den med Jackie Chan från 2004. Den var inte alls som boken och inte särskilt sevärd.

"Varje dag har vi en liten tävling" av Hanna Österberg

Varje dag har vi en liten tävling av Hanna Österberg. Jag har för tillfället slut på barn- och ungdomsböcker som handlar om anorexia så jag läste Hanna Österbergs biografi. Smärtsamt jobbig läsning. Att någon ska behöva ha det så här, tänker jag. Det är så hemskt...

Något som har upprört i mig i flera av de böcker jag har läst på det här temat är skolans roll. Flera lärare har höjt ett ögonbryn och undrat, men allt för ofta nöjt sig med en lugnande försäkran om att "allt är bra" från den drabbade eleven. Skolsköterskorna har i flera fall begått tjänstefel. I Hannas bok får man möta personer inom psyket som beter sig på ett sätt som får en att undra om de verkligen har hamnat på rätt ställe.

Den här boken borde alla läsa som möter barn och ungdomar i sitt jobb - lärare, skolsköterskor, psykologer, läkare... Boken är ett tidsdokument, över ett liv, en sjukdom och framför allt över hur vården ser ut idag.

"...annars dör man" av Deborah Hautzig

Jag var en sanslös bokslukare när jag var barn. Biblioteket låg i huset bredvid där vi bodde så jag hade nära dit. Det var där jag hängde på eftermiddagarna efter skolan. När middagen var klar kom mamma ner och hämtade mig. (För om hon inte kom och hämtade mig satt jag kvar tills bibblan stängde kl.20.)

Jag läste och läste. Kulla Gulla-serien var en stor favorit. Jag minns att jag kunde komma dit, ta en Kulla Gulla-bok ur hyllan, sätta mig i en av fåtöljerna runt bordet i mitten och läsa. Jag läste tills boken var utläst. Då ställde jag tillbaka den i hyllan och tog nästa. Hann jag inte läsa ut den lånade jag hem den och läste ut den hemma på kvällen. Nästa dag började jag med en ny bok. När serien var utläst började jag om från början, om jag inte minns fel.

Idag, nu i livet, läser jag väldigt sällan om böcker. Jag läser nya, andra böcker i stället. Men böcker som det var väldigt länge sen jag läste kan jag ibland läsa om. Jag läste många socialrealistiska böcker som barn; att leva som gatubarn, att leva utan föräldrar, att ha anorexia... Den sortens böcker fångar mig fortfarande. Ett starkt minne från min högstadietid är boken ...annars dör man av Deborah Hautzig. (Visst läste du den också Lena? Eller läste vi den tillsammans?) Jag tror att det var en första boken jag läste om anorexia. Jag minns den som väldigt speciell, skrämmande och ändå så verklig. Jag kom att tänka på den här boken häromdagen och började söka efter den. Inte helt lätt då jag varken kom ihåg titel eller författare. Eller jo, jag kom ihåg att titeln hade att göra med "Äta bör man, annars dör man" på något sätt. Och att författaren hade ett z i sitt efternamn (Varför kommer man ihåg sånt?) Till slut hittade jag boken - i Stadsbibliotekets magasin. Det förvånar mig att den står placerad där nere och inte uppe i biblioteket. Jag antar att det har med utlåningsstatistik att göra. Nu hoppas jag i alla fall att det blir ändring på de dåliga (?) siffrorna. Den här boken förtjänar att läsas!

Jag fångades lika mycket nu som då jag läste den förra gången, för 25 år sen. Den är bra. Den skrevs 1981 och det märks. Den här boken skiljer sig markant från de andra skönlitterära böckerna jag läst om anorexia. De andra jag har läst är nyskrivna och utspelar sig i nutid, i Sverige.

I den här boken vet ingen vad anorexia är (förutom en specialistläkare som kommer in i bilden på slutet). Leslie, bokens huvudperson, kan inte ens uttala ordet! När Leslie säger att hon ska börja banta säger hennes mamma "Bra". När hon sen går ner i vikt får hon beröm för sin målmedvetenhet. När hon börjar diktera villkoren kring matsituationen, som att få äta själv på sitt rum, går mamman med på det. Det går så långt. Så långt... De fattar verkligen ingenting. Till slut (!) får Leslie i alla fall behandling. Men inget är självklart. Det är privat, det är dyrt. Det tycker jag återkommer i alla böcker jag har läst, de privata alternativen. Det är dyrt, det är föräldrarna som får betala. Men de som inte har föräldrar som kan betala då, vad gör de? I de nya böckerna nämns kötider. Kötider?! Hur kan man måsta köa för att få behandling för anorexia?! Statistiken visar att fortare anorexia behandlas desto större chans har man att bli frisk.

Läs boken! Den engagerar och skrämmer. Och man inser att vi, i samhället, har lärt oss mycket om anorexi sen 1981!