Bokfemman

Idag hittade jag Bokfemman. Precis när den ska avslutas... Jag valde ett tema som jag föll för på en gång...

"Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför."

1. Astrid Lindgren. Självskriven. Klok människa och författare som jag absolut vill ha på min middag.

2. Maria Gripe. Det finns så många frågor jag har obesvarade. Helst hade jag velat ha en middag med henne efter varje gång jag läst ut en av hennes böcker.

3. Per Nilsson. Jag hade som projekt för några år sedan att läsa alla hans böcker i kronologisk ordning. Det var intressant och roligt. Hans böcker lämpar sig för det då karaktärerna återkommer på de mest oväntade sätt ibland.

4. Gunilla Bergström. Jag gillar Alfons. Det räcker.

5. Aidan Chambers. Han har varit min boksamtalsguru i många år. Jag har haft förmånen att träffa honom två gånger, på mindre föreläsningar. Han ska absolut vara med!

Vilka gäster! Vilka samtal det skulle kunna bli! Nu vill jag ju ha den här middagen på riktigt...

Mamma fyller 60 år och minns sina barnböcker...

Min mamma fyllde 60 år den 18/3. Det händer inte varje dag och måste firas. Det gjorde jag på det mest naturliga sättet, jag intervjuade henne om barnböcker!

J: Vilken är den första barnbok du läste/fick läst för dig - som du minns? (Ditt första barnboksminne alltså.)

M: Vi hade inte mycket barnböcker hemma, men vi hade en hel serie, som jag inte riktigt minns vad den hette, men jag tror du vet vad jag menar och jag tror den hette "Barnens Skattkammare" eller nåt liknande. De första delarna med mycket bilder och lite text "läste" vi ofta i, så de blev rätt slitna med tiden. De senare delarna, som innehöll lite längre berättelser, brukade mamma läsa högt för oss.

J: Den serien har jag kvar! Din serie som jag "ärvde". Den heter Min skattkammare. Den läste jag också när jag var liten. Eller, du läste den för mig. Det stämmer att de första böckerna är mer slitna. Jag bläddrade just i dem. Det finns flera nya utgåvor av dem och de är fortfarande populära. Jag köpte en ny förra året och gav bort som doppresent.

J: Vilken barnbok av alla de du läste för mig minns du bäst?

A: Det är omöjligt att säga vilken jag minns bäst, de var så många och jag minns de flesta... Ett exempel är ju Maria Gripes böcker, som fängslade oss bägge, ett annat var serien Pojken och lånarna, som vi avverkade i snabb takt, en annan som jag också gillade var böckerna om Adrian Mole. Astrid Lindgrens alla böcker läste du nog mycket själv tror jag.

J: Maria Gripe minns jag mycket väl att vi läste. Pojken och lånarna av Mary Norton hade jag nästan glömt! Den serien var underbart fängslande och fin. Adrian Mole av Sue Townsend, läste du den?! Det var ju en ungdomsbok som jag läste när jag var lite äldre... Några Astrid Lindgren-böcker läste du för mig. Jag minns när vi läste Ronja Rövardotter. Det var efter den julen då jag fick tre exemplar (!) av Ronja i julklapp. Två av dem lämnade jag tillbaka till bokhandeln och bytte till mig andra böcker :-)

J: Vilken är den bästa barnbok du läst?

A: Svårt... för att inte säga omöjligt att svara på, Man kan ju inte jämföra en barnbok för en 2-åring med en ungdomsbok... Jag gillar Maria Gripes böcker t ex.

J: Att du också var förtjust i Gripes böcker, det visste jag inte/kom inte ihåg. Du kanske inspirerade mig in i Gripes värld?!

J: Om du, när du var 9 år, hade fått välja en bok, vilken du ville, vilken tror du att du skulle ha valt då?

A: När jag var 9 år bodde vi i Rundvik och hade inte stor litteraturerfarenhet. Jag minns knappt om det fanns något bibliotek och jag minns knappt om vi läste något i skolan. Mamma läste ju ibland, men hon hade inte så mycket tid då med alla fem barnen och pappa som jämt var på jobbet... så jag vet inte vilken jag skulle valt. Jag hade inte så många egna böcker heller. Den enda bok jag minns, förutom Barnens skattkammare var "Sam och Agaleia", som jag fick i födelsedagspresent av någon kompis när jag fyllde typ 9 år.

J: Sam och Agaleia av Lisa Tetzner minns jag! Jag byggde en koja under skrivbordet. Där satt jag och läste den. Jag visste inte att du hade den boken när du var barn. Undrar var den boken är nu? Den finns inte på någon av Umeå bibliotek. Däremot finns Vad Sam viskade av samma författare, som jag gissar hör ihop med den bok du berättar om. Den minns jag också att jag hade som barn.

J: Vad handlar en bra barnbok om ?

A: Det kan ju vara mycket som är bra. Men gärna en historia som barnet kan identifiera sig i, som berör, som gärna får vara lite lagom spännande. Och gärna lite fantasi och oväntade saker också. Huvudsaken att det är en varm humor med bra värdegrund, mångfald mm. Gärna att man lär sig något, men inte med pekpinnar utan mera en insikt, som kommer inifrån, som ökar förståelsen och vidgar upplevelsen...

J: Du är klok mamma.

J: Berätta om ett speciellt barnboksminne som du har?

A: Sprätten satt på toaletten.

J: Jag har ett svagt minne av Sprätten satt på toaletten av Annika Elmkvist. Men jag kan inte placera den riktigt. Googlar lite på den nu för att väcka minnet... Hoppas att du har kvar den, för jag har den inte. Jag vill läsa den igen!

J: Läste någon högläsning för dig då du var barn?

A: Jag har ju redan berättat om mammas läsning ur Barnens Skattkammare. Hon älskade att läsa högt (liksom jag) men tyvärr blev det inte så ofta. Vi läste inte varje kväll utan det var "guldstunder" när hon tog sig tid och samlade alla barnen runt omkring sig i sängen t ex. Hon älskade det. Tyvärr räknades det inte som riktigt nyttigt utan något man gjorde om man fick tid över någon gång...

En annat speciellt tillfälle var när det stora åskvädret kom över Rundvik. Alla var riktigt rädda! Mamma försökte verka oberörd för att inte skrämma oss och då kom hon på att hon skulle läsa för oss, för att skingra den oro som fanns i rummet.

J: Fint...

J: Vilken bok som någon har läst högt för dig, minns du bäst?

A: En av historierna i Barnens Skattkammare som grep mig tror jag hette eller handlade om SAMPO Lappelill ...nånting. Jag minns inte vad den handlar om men jag minns att jag blev väldigt gripen och att det var spännande och lite tragiskt tror jag. En annan högläsning, som jag minns var från skolan, kanske årskurs 5 i Skelleftehamn... Fröken läste ett kapitel i veckan på typ Roliga timmen och det var JAG som bidragit med boken. Den handlade om Alladins underbara lampa.

J: Sampo Lappelill av Zacharias Topelius har jag hört talas om flera gånger men jag har inte läst den själv. Tror jag.

J: Vilken barnbok ville jag höra om och om igen när jag var barn? Alltså, vilken barnbok har du fått läsa flest gånger för mig?

A: Sprätten satt på toaletten tyckte du var väldigt bra och rolig och ville gärna höra om och om igen. Jag gillade att läsa den också, både för att den var rolig, men dessutom tog ställning på ett lättsamt sätt...

J: Du gör mig nyfiken på boken! Vet du, den finns inte på någon av Umeås bibliotek. Undrar om den är för gammal eller för politisk?! :-)

J: Hoppas att det går bra att svara på frågorna!

A: Ja, det gick ju ganska bra. Först kändes det lite jobbigt... men när jag väl började kändes det faktiskt ganska kul att tänka tillbaka. Kanske har jag glömt nåt och du får gärna fråga mera... ;)

J: Det var så spännande att få ta del av dina svar! Det var särskilt roligt när du berättade om mormor och när hon läste för er. Ett stort tack och grattis till 60-åringen som har det läsande barnet kvar i sig!

Kram!

"Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson

När jag såg boken trodde jag att jag hade läst den. Den är så bekant. Jag har läst om den och fått den rekommenderad till mig flera gånger. De är en bok man har läst, liksom.

Jag satt på en stol i en god väns kök. Dottern i huset satt på köksbordet. Hon valde boken - Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Jag läste. Jag kände ganska snabbt att "den här boken har jag inte läst förut". Efter en stund var vi nära att bli avbrutna med bad att få läsa klart. Den var så fin! Så sorglig! Så påtaglig! Det slutar med att herr Muffin dör men på det sätt som det skrivs så är det inte bara sorgligt. Herr Muffin fick leva ett långt liv och var med om många fina saker på vägen.

En fantastisk bilderbok om sorg för både barn och vuxna!

Motorsågar i Björkhagen av Petrus Dahlin

Nu har jag läst ännu en Kalle Skavank-deckare. Det är som att träffa en gammal kompis. Man vet vad man får men ändå är det väldigt trevligt.

Jag gillar Skavank-deckarna. Att de handlar om de kvarter där jag bodde i Stockholm för några år sedan gör inte det hela sämre. I varje bok finns en karta över området. Inte alls ovanligt i deckare, men väldigt fiffigt. Det är ju så kul att under historiens gång gå tillbaka till kartan då och då för att hänga med även där. Titlarna gillar jag också. "Motorsågar i Björkhagen"..."Klotter i Kärrtorp"... "Ugglor i Bagarmossen"... Det är rappa, spännade titlar och man hör på titeln vilken serie den tillhör. Ett fyndigt plus.

Snäll av Gro Dahle

En del böcker gör mycket väsen av sig långt innan jag får boken i min hand och läser den själv. Snäll av Gro Dahle är en sån bok. Den har dykt upp gång på gång i olika sammanhang och gjort mig nyfiken. Senast i går såg jag den. Mina fingrar nuddade vid framsidan men sen ryckte livet mig i en annan riktning. Och boken är fortfarande oläst, i min läsvärld. Lite spännande är det ju att få bli så sugen på en bok, och att få vänta på att läsa den.

Idag ser jag boken på ytterligare ett ställe, som ena av böckerna bland Anna Crone och Inger Knutas Bokrecept. Deras bokrecept är en fantastiskt bra idé. Hoppas att många hittar dem, och använder dem.

Bävertecknet av Elizabeth George Speare

Jag älskade att lyssna på högläsning när jag var barn. Undrar hur många böcker mamma och jag plöjde oss igenom under barndomsåren? Tänk om vi hade skrivit upp alla, vilken skatt den boken hade varit nu. Alla gemensamma läsupplevelser samlade inom två pärmar. Om det nu hade rymts i en bok...

I skolan läste fröken högt. Det var mysiga stunder. Jag har tänkt mig tillbaka och försökt minns vilka böcker jag fick lyssna på i skolan. Jag minns inte så många. Hur är det möjligt?! Varför kommer jag inte ihåg dem? Teaterförställningar som vi såg kommer jag bättre ihåg; "Som om jag inte fanns" och "Den lille prinsen" bl a.

När det kommer till högläsningsböcker i skolan har jag i alla fall ett starkt minne, Bävertecknet av Elizabeth George Speare. När fröken visade boken för oss (för jag minns att det var hon som valde den, hon frågade inte oss vilken bok vi ville lyssna på) tänkte jag att det där ser ut att vara en synnerligen tråkig bok. En bok om bävrar! Jag menar, hur spännade kan det vara?! De kan ju inte ens prata! Näe, det skulle inte bli mysigt utan tråkigt den här gången, att lyssna på högläsning.

Jag minns inte handlingen men jag minns känslan, upplevelsen. Fröken läste. Jag lyssnade. Utan att fatta hur det gick till var jag fast. Boken var så spännande. Den handlade om liv och död. Det var på fullaste allvar och på riktigt. Jag minns inte hur lång tid det tog innan jag kapitulerade och älskade boken som först verkade så tråkig. Men jag vet att jag idag är så tacksam att jag fick uppleva den vändningen. En bok som först verkar tråkig kan visa sig vara bättre än du någonsin kunde ana.

Den upplevelsen stärker min åsikt om att det är läraren som ska välja högläsningsböcker att läsa i klassen. Då får barnen möta böcker som de själva kanske inte skulle hitta/välja.

Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan av Mem Fox

Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan av Mem Fox är nog den mest inspirerande bok jag läst om högläsning. Den är så lättillgänglig och full av läsglädje. Så självklar. Fox´s bok är full av små anekdoter ur verkliga livet vilket gör den ännu mer levande och lätt att ta till sig. Den här boken borde alla blivande föräldrar läsa, som en del av sin föräldrautbildning.

När jag läser den blir jag så peppad på högläsning att jag skulle kunna skaffa barn bara för att få läsa högt varje dag. Mem Fox har lyckats med sin bok, helt klart!